Hej kära ni!
Jag har det senaste gått och funderat mycket på det här med att släppa taget…Det verkar onekligen vara något som vi människor har svårt för. Det kan handla om allt möjligt, relationer, saker, jobb, våra föräldrar, gamla ideal o.s.v. Såg en dokumentär om människor som sparar på ALLT vilket leder till en i längden både ohållbar känslo- och boende situation. Jag vet många som är missnöjda med sitt jobb men som ändå av olika anledningar har svårt att släppa taget och ta steget till något nytt…samma tycks gälla relationer.
Varför är det då så svårt att släppa taget? Är det för att vi är rädda för det nya? Att det som kommer inte kommer att vara bättre än det vi redan har? Eller är vi rädda för att det ska göra ont att släppa taget? När blev vi så rädda? Tyvärr beror nog en stor del av vår rädsla på saker vi upplevt och på personer som kuvat vår självkänsla. MEN VI MÅSTE SLÄPPA TAGET ÄVEN OM DET! Och det enda sättet är genom kunskap och förståelse inför det som har hänt oss. Om vi kan acceptera oss själva som dom underbara individer vi är och förstå att vi inte behöver tynga ner våra liv med saker/personer vi kan släppa taget om kommer vi också att lätta.
Kära människa DU är bra precis som du är och du har alla möjligheter att uppnå det du vill i ditt liv! Våga släpp taget om rädslan!
Med kärlek ~ Tina








